4.9. Anna
-
lu
box 9/4
Svenska Dagbladet
20 Maj 1750
Sadant hander.
JERRALD TICKELL: Südant händer.
Skoglunds.
En tredjedel Arlen, en tredjede
Vicki Baum, en tredjedel reminiscen¬
ser från ett dussin missromanskriben¬
ter vilkas namn redan sjunkt i defi¬
nitiv glömska ... Ungefär så kan Sa-
dant händer" te sig vid hastigt pa¬
seende av de första hundra sidorna,
en förströelsebok bland tusentals and
ra; man har redan sura anmärknin¬
gar på tungan om schablonromantik
och konventionell karaktersteckning.
Men den bör inte demas för snabbt!
Nagot annat an en underhältningsro-
man er den visserligen inte, men det
spelar faktiskt en melodi i den som
försvunnit ur böckernas stora magd,
en ganska förtrollande melodi om det
finns den rätta resonansen i lasarens
öra. "Sadant händer har mit all
banaliteten en säregen och inte sä lätt
definiera charm, en doit och ett nyck¬
fullt glitter av vår och ungdom och
särmisk förälskelse som minst av allt
brukar vara vanligt i en modern kär-
leksroman av en debuerande forfat-
tare.
Vad är det som händer? Jo, ett li-
tet österrikiskt krigsflickebarn tas om
hand av en rik medelalders dam
England, vixer upp och blir käri hen-
nes nevo, skils från honom för hans
parlamentskarriers skull och för sin
fatiga, sjuka far hemma i Wien, gif-
ter sig med en roué, och terförenas
slutigen med sin älskade en vinter i
Tyrolen. Tösen heter Nicola och är
slank och kyligt blond; Peter är ne¬
vön, den envisaste och nyckfullaste av
alla irländäre; pappan ar en saltan-
de överste, och rouén, hans furstlige
vän, en Anatol som förandrats sen
Schnitzlers tid endast i anseende till
sin elegan a bil; den medelalders en¬
gelska damen slutigen är en god fé
som rycker till undsättning ex ma¬
china i alla kinkiga situationer.
Sadant har utan tvivel hänt förr,
framför allt i romanera, och i ett sce¬
neri som vixlar mellan engelska gods.
franska rivieran och inde bar
alperna; men hur Jerrald Tickell nu
burit sig at — man frågar sig gang
på gång vari knepet ligger — fattar
man det intensivaste tycke för hela
sällskapet, man grälar inom sig på Pe¬
ter när han inte har vett att förkla¬
ra" sig, sörjer med Nicola när hon off¬
rar sig för sin far och stämme up
ett forfaldigt hurrarop när de bagge
daraktiga ungdomarna äntligen faller
i varandras armar. De vackraste melo¬
dierna äro i regel svarastatt analysera.
Sa r det ocks med "Sadant händer
men jag kan inte tro annat an att den
bör roa och glädja alla som söker en
rolig bok till sommarlektr.
-
lu
box 9/4
Svenska Dagbladet
20 Maj 1750
Sadant hander.
JERRALD TICKELL: Südant händer.
Skoglunds.
En tredjedel Arlen, en tredjede
Vicki Baum, en tredjedel reminiscen¬
ser från ett dussin missromanskriben¬
ter vilkas namn redan sjunkt i defi¬
nitiv glömska ... Ungefär så kan Sa-
dant händer" te sig vid hastigt pa¬
seende av de första hundra sidorna,
en förströelsebok bland tusentals and
ra; man har redan sura anmärknin¬
gar på tungan om schablonromantik
och konventionell karaktersteckning.
Men den bör inte demas för snabbt!
Nagot annat an en underhältningsro-
man er den visserligen inte, men det
spelar faktiskt en melodi i den som
försvunnit ur böckernas stora magd,
en ganska förtrollande melodi om det
finns den rätta resonansen i lasarens
öra. "Sadant händer har mit all
banaliteten en säregen och inte sä lätt
definiera charm, en doit och ett nyck¬
fullt glitter av vår och ungdom och
särmisk förälskelse som minst av allt
brukar vara vanligt i en modern kär-
leksroman av en debuerande forfat-
tare.
Vad är det som händer? Jo, ett li-
tet österrikiskt krigsflickebarn tas om
hand av en rik medelalders dam
England, vixer upp och blir käri hen-
nes nevo, skils från honom för hans
parlamentskarriers skull och för sin
fatiga, sjuka far hemma i Wien, gif-
ter sig med en roué, och terförenas
slutigen med sin älskade en vinter i
Tyrolen. Tösen heter Nicola och är
slank och kyligt blond; Peter är ne¬
vön, den envisaste och nyckfullaste av
alla irländäre; pappan ar en saltan-
de överste, och rouén, hans furstlige
vän, en Anatol som förandrats sen
Schnitzlers tid endast i anseende till
sin elegan a bil; den medelalders en¬
gelska damen slutigen är en god fé
som rycker till undsättning ex ma¬
china i alla kinkiga situationer.
Sadant har utan tvivel hänt förr,
framför allt i romanera, och i ett sce¬
neri som vixlar mellan engelska gods.
franska rivieran och inde bar
alperna; men hur Jerrald Tickell nu
burit sig at — man frågar sig gang
på gång vari knepet ligger — fattar
man det intensivaste tycke för hela
sällskapet, man grälar inom sig på Pe¬
ter när han inte har vett att förkla¬
ra" sig, sörjer med Nicola när hon off¬
rar sig för sin far och stämme up
ett forfaldigt hurrarop när de bagge
daraktiga ungdomarna äntligen faller
i varandras armar. De vackraste melo¬
dierna äro i regel svarastatt analysera.
Sa r det ocks med "Sadant händer
men jag kan inte tro annat an att den
bör roa och glädja alla som söker en
rolig bok till sommarlektr.